Mellan bomber och Guds löften – röster från Iran

Efter en våldsam vecka i Iran ber nu landets kristna om fred och rättvisa för sitt land. – Denna smärta är som en förlossning, den kommer med oro, men vi ber att den snart ska ge liv och frihet. Fortsätt att be, folk här behöver hopp. De behöver veta att det finns en frälsare, säger Sahar*, en kristen kvinna från södra Iran.

Den senaste veckan har varit våldsam i Iran, med militära attacker och pågående förödelse. Flera rapporter har bekräftat att den iranska regeringen har använt skolor och sjukhus för militära operationer de senaste dagarna, vilket har gjort det som borde vara säkra platser till potentiella militära mål. Detta utsätter många barn och vuxna för extra stora risker. Nya uppgifter tyder på att förhållandena i det ökända Evin-fängelset, där många kristna och politiska fångar sitter fängslade, har försämrats. Tillgången till mat och kommunikation har stoppats, säkerheten har skärpts och fångar flyttas till okända platser.

Den 4 mars kom den israeliska militären med en evakueringsvarning för alla civila i området kring Evin-fängelset. I dagsläget sitter drygt 40 kristna fängslade i Iran. Många av dem finns i Evin-fängelset, och skulle vara i akut fara om fängelset attackerades.

Landets ledarskap osäkert

Styret av landet är också en faktor som skapar osäkerhet, efter att den högste ledaren Ali Khamenei dödades i de militära attackerna. Det finns obekräftade uppgifter om att Ali Khameneis son, Mojtaba Khamenei, är en tänkbar efterträdare. Detta har väckt oro bland både befolkningen och analytiker om det framtida styret.

För närvarande står landet inför en mycket begränsad tillgång till internet. Denna strategi har tidigare använts av myndigheterna för att hindra information. Miljontals invånare kämpar för att kommunicera med anhöriga utomlands, för att kunna berätta vad som händer på plats i landet.

“Jag vet att Gud är verksam”

Iranska kristna har bett och fastat redan långt innan kriget eskalerade, och sörjt regimens förtryck och ledarnas nedslag mot civila demonstranter, vilket ledde till tusentals döda. Bönerna intensifieras nu, när landet befinner sig i en krigszon. De kristna ber till Gud om frihet, rättvisa, mod, fred och frälsning för sitt land.

– När jag var ute och körde bil trodde jag att jag föreställde mig en bild för mitt inre, men sedan såg jag den med egna ögon. Vatten som flyter genom torra dalar precis som Herrens löfte. Samma hopp lever i mitt hjärta: Gud agerar och Hans löften glöms inte bort. Irans räddning kommer säkert att ske. Vår Herre lever, säger Maryam*, en kristen syster från södra Iran, som håller fast vid Guds löften och Hans trofasthet. Samtidigt som många kristna är hoppfulla, är de också oroliga och rädda för vad som händer framöver. – Stämningen här är mycket tung och säkerheten är för hård. Jag känner mig stressad när jag tar med mig mobiltelefonen när jag går hemifrån, på grund av risken att arresteras. Men jag vet att Gud är verksam, säger Sahar. Ahmad*, en kristen man från en hamnstad, signalerar samma hopp. – Han stärker oss. I dessa dagar har Psalm 94 varit min tröst. Den erkänner både förtvivlan och orättvisa, men lyfter samtidigt att Gud ser, dömer och handlar, säger Ahmad*.

Uppmanar till förbön för bror inom militären

Vittnesbörden från kristna iranier påminner oss om att trots rädsla och osäkerhet förblir kyrkan i Iran enad i bön, i förväntan på Guds mäktiga ingripande för en framtid där iranska kristna äntligen kan utöva sin tro fritt.

– Vi litar på att födelsen av en ny framtid för Iran är på väg, i Hans perfekta timing och vilja, delar Behzad*. Smärtan och rädslan i detta ögonblick bärs inte bara av dem som är inne i Iran. Iranier runt om i världen – särskilt kristna som har tvingats fly på grund av sin tro – påverkas också djupt av nyheterna, osäkerheten och hoppet om förändring. Mary* är en kristen kvinna som flydde från Iran och nu lever som flykting. – Min bror bodde med mig i ett grannland där han tog emot Jesus som sin Frälsare. Han återvände senare till Iran och arbetar nu i flottan. Han är för närvarande i frontlinjen. Be om vishet, beskydd och säkerhet för honom under denna tid, säger hon. Kristna konvertiter i Iran, särskilt de som tjänstgör i militära verksamheter, kan inte öppet tala om sin tro. – Be att hans tro ska vara stark och att han ska fästa blicken på Jesus i denna tid av konflikt och rädsla, säger Maria, när hon vädjar om förbön för sin bror.

Exiliranier: Längtar efter att vara med mitt folk

En annan ung kristen kvinna, Arina*, flydde nyligen Iran med sin familj och bor nu utomlands. Hon uttrycker den känslomässiga börda som många exiliranier bär på.

– Det var väldigt svårt för mig att lämna hemmet, och jag brottades med den känslomässiga stressen av att lämna mitt liv bakom mig. Så fort vi hörde om protesterna längtade jag efter att vara med mitt folk, de protesterade och ropade på gatorna, och jag var inte där, säger Arina. Hon fortsätter: – Trots att jag vet att det är en svår och farlig tid, önskar jag ändå att jag var i mitt land. Jag hoppas att vi en dag kan återvända, och jag hoppas det blir snart. Jag är förkrossad över att jag inte kan vara i mitt land under dessa dagar, säger Arina.

*Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.